En kypare begår ett fruktansvärt rånmord!

Mannen på bilden är Alfred Ander. Den 5 januari 1910 klampar han in på Gessels växelkontor på Malmtorgsgatan i centrala Stockholm och slår ihjäl kontoristen Viktoria Hellsten med en besman. Detta skulle bli ihågkommet som ett av förkrigstidens brutalaste övergrepp på svensk rättvisa. Det sägs att korparna på tunnelgatan fortfarande visslar om det, att man från dragspelaren på Kammakargatan fortfarande kan känna in blodet från denna fruktansvärda händelse.

Ja för Ander gick det inte bättre, han kunde gripas tämligen omgående hemma på Ljusterö där han tagit in på ortens lokala värdshus för en kopp cognac och ett skålpund lingon. En besman, (mordvapnet) och 6000 riksdaler, nedblodade kunde knytas till mordet på växelkontoret.

Den 14 maj 1910 döms Ander till lagens strängaste straff, döden!
Avrättningen verkställdes den 23 november samma år på Långholmens centralfängelse, genom att skarprättaren Anders Gustaf Dahlman släppte ned bilan från den nyligen inföskaffade giljotinen. Det gick ett sus genom åskådarskaran när Anders huvud drypande av blod dunsade ner på schavotten!

Stadsminister Hjalmar Branting var vid denna tid inte nådig i sin kritik av dödsstraffet och det var mycket genom hans försorg att det kunde förbjudas i Sverige ett tiotal år senare. Den försupne och olycksamme kyparen och restaurangägaren Ander känd i omgiviningen för sitt dåliga ölsinne och stormiga äktenskap till frun kommer därför att för alltid bli ihågkommen som den sista person att bli avrättad i Sverige.